Du fattas mig...

Satt å funderade idag, fastnade i mina tankar. Kom å tänka på dig med stort D.
 Det var du & jag alltid, 24-timmar om dygnet.
Du visste allt om mig å jag visste allt om dig. Folk sa att de va nåt särskilt med dig å mig.
Du va min närmaste å bästa vän. Den dagen du "åkte" iväg va jobbig, sen dess har det itne varit du å jag 24-timmar om dygnet.
Fattar inte att jag säger det men fan vad jag saknar den tiden, inte allt runt omkring, men att ha dig nära, veta att du fanns där om de va något. Jag visste att jag alltid kunde ringa dig oavsett tidpunkt på dygnet. Allt det är borta.
Nu bor du en bit bort och jag saknar dig å din vänskap så jävla mycket! För så skoj som vi haft :) ja du vet ju själv *hahaha* Fortfarande när vi träffas så skrattar vi mycket :)
 Men tyvärr handlar de nu om typ 3-4 gånger på ett år, vilket e alldeles för lite.
Kan inte allt bara va som förr????

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0